aamandaf.blogg.se

Har jag chansen så ler jag mot en främlig, absolut. Det kan göra hela deras dag. 

Jag lyssnar näst intill alltid på musik och har mitt headset med mig vart jag än går.

Skulle jag säga om jag är social eller osocial så är det beroende på sällskap eller om jag är ensam. Det beror på beteende och humör oftast, har jag ingen lust att prata då pratar jag inte. Det är dumt att säga saker man inte menar och som inte har en tydlig mening.

Jag antar att jag är ganska duktig på att dölja vad jag känner, inte när de gäller kärlek. När jag väl är kär är jag kärleksfull, de tror jag de som varit tillsammans med mig vet om. 

Jag vet inte om folk vill bli tillsammans med mig, jag har ingen aning. Det händer att folk säger att man är vacker eller fin, men inte ofta jag tror på det. Tror folk mest säger saker för att få bekräftelse tillbaka. Egoistiskt nog.

Killen jag tycker om har jag tyckt om en gång förut och hade jättesvårt att släppa honom, det tog ett tag. Men jag tror att det går framåt nu och jag saknar honom så det gör ont.

Jag tycker det är extremt jobbigt att sakna någon, blir så ledsen inombords när man inte får vara med den man vill vara med.

Jag är inte avundsjuk eller svartsjuk speciellt ofta, men blir det om något oväntat händer eller så. Inte nödvändigtvis, alla har sitt eget liv och de människor man litar på ska vara värda att lita på så att man inte blir sårad. 

Jag hoppas innerligt att killen jag tycker om har känslor för mig också. Det skulle betyda så mycket för mig.

Min största rädsla är att bli ensamlämnad. Att alla jag tycker om lämnar mig och jag står ensam kvar. Det är min rädsla. Jag är egentligen inte rädd för döden, döden är ett faktum alla kommer dit tillslut. Men att bli lämnad ensam på vägen skulle vara de värsta.