If you never try you will never know
Det finns tider i livet som är jobbiga. Att vända sig till någon och berätta saker, men man vet att om man skulle säga allt, skulle den andra personen brista. Därför håller man nog inne en del, man vill inte ta sönder den andra då man isåfall själv är huvudsaken till det. Vet inte om jag är ensam om att tycka så men..
De är väl en sak i att jag inte tycker om att säga att jag mår dåligt eller är ledsen för jag vill inte att man ska "tycka synd" eller "medlida" med mig. Jag vill att någon förstår, och när jag vet att ingen förstår, så säger jag inget. Ibland blir de så att "droppen fick bägaren att rinna över" och de händer nog alla, men på nåt sätt måste man ta tag i sig själv då. Älskar att jag skriver detta nu, som en efterklok text av mig efteråt. Men jag känner det nu, och vet om det, att ibland måste man vara ego och sätta sig själv i första hand så länge det handlar om hälsa och känslor. Det är de senaste jag lärt mig.
Målet har kommit till sitt slut nu och jag är glad över det. Man lär sig nya saker varje dag och ju mer man lär sig ju starkare blir man.
Skrev nog detta mest för min egen skull, för att få ut någonting av de jag länge tänkt på och på något som gjort mig illa. Som att de är accepterat nu att de är som det är och att de är okej. Jag är okej och jag mår bra och jag har lärt mig något av alla de saker som händer runt omkring, vissa saker är tuffare än andra men när man klarat det känner man hur stark man egentligen är.